Vägvalslösning 4

Juha Rehulas vägval (violett):

Vägvalet innehåller så mycket stigar som möjligt. Målsättningen är även en tydlig rutt. Utgången från kontrollen med kompassriktning mot stigkröken, och fortsättning från stigen i samma riktning mot beståndsgränsen. Det tätare skogspartiet syns till vänster.

Därefter stiglöpning i lättframkomlig terräng i över en kilometer. Man kan runda alla gropar förutom en. Med ett vägval längre till vänster kunde man undvika alla gropar, men sträckan skulle förlängas med flera hundra meter. Man kan närma sig kontrollen från stigkorsningen längs hyggeskanten till det öppna områdets kant.

Kontrollen är ett jakttorn, som borde synas på ganska långt avstånd. Beroende på framkomligheten och  sikten skulle jag troligen använda de övriga jakttornen som ”vägvisare” under den sista halvkilometern till kontrollen.

Seppo Väli-Klemeläs vägval (grön färg):

Jag skulle välja riktning mot stigen norr om träsket och följa den tills jag tar hjälp av de mindre stigarna till det öppna områdets norra sida. Därifrån riktning (kanske med hjälp av jakttornen) rakt mot kontrollskärmen. Inga stora höjdskillnader eller grönområden på detta vägval. Någon längre omväg behövs inte fastän det skulle vara nattorientering.

Ett annat alternativ (blå färg) är att gå ut från kontrollen snett bakåt till stigen och runda helt till vänster med hjälp av stigar och vägen. Det här vägvalet är 640 m längre, men kan vara motiverat ifall man har någon skadekänning som förhindrar effektiv löpning i terrängen.

Översättning: Bo-Göran Williamsson

Vägvalsuppgift 4: Vierumäki

Lahti-Hollola Jukolas fjärde vägvalsuppgift kommer från Vierumäki, från en terräng söder om Haikulansuo. Terrängen i Haikulansuo liknar mycket tävlingsterräng i årets Jukola: massor av sänkor och mellan dem ganska platt skogsmark.

Bakom den här uppgiftens planering står Seppo Väli-Klemelä. Han är en riktig flerprocessman inom orientering: han har sprungit flertal Jukola-kavlen, skrivit kåserier i Suunnistaja-magasinet, kommenterat orienteringssändningar och skrivit Jukola-kavlens budskap.

Senare ska vi få se Juha Rehulas vägval för uppgiften. Vi känner honom som slagfärdig minister och riksdagsledamot. Han är också en aktiv och erfaren orienterare.

Juhas och Sepis vägval ska publiceras om ca en vecka.

På Lahti-Hollola Jukolas webbsida hittar du även de tre tidigare vägvalsuppgifterna: Kukkolanharju, Santaveräjä och Rahametsä. De är alla också träningsterränger för Jukola nu på våren.

Tävlingskartorna tryckta

Tryckningen av kartorna till Jukola-kavlen har gjorts i Granos tryckeri. Tryckningen av 69000 kartor gjordes med en tiofärgstryckningsmaskin med 9500 ark i timmen. För att säkert garantera tryckningen och färgerna har man använt dubbelt mer tid än vad som annars krävs.

Kartritarna Arvo Paulin och Jarmo Pikkarainen övervakar tryckningsresultatet. Man ökade de gröna och gula färgerna och sen påbörjades maratontryckningen.

Med olika verktyg kontrollerades kartans tryckningsresultat. Kartan som syns på bilden är inte tävlingskartan i Hälväla. Hälvälä-kartan hålls hemlig fram till tävlingarna.

Banorna tryckta på kartorna

”Kartorna och banorna tryckta!”, konstaterar Venlakavlens banläggningschef Ville Kauppi och Jukolakavlens banläggningschef Juhani Jaskari stående i högvakt bredvid 46000 kartor med alla banor tryckta. Ännu återstår 23000 kartor med alla kontroller som används som returneringskartor till alla lag.

Nästa kritiska moment är när de olika lagens numror och etappuppgifter skall tryckas. På bilden syns modellexemplar hur texten kommer att se ut på växlingsområdets kartställning. När det här momentet är avslutat återstår det mest arbetskrävande; kartornas kontroll och förpackning i plastfodral. Detta arbete sker för hand och torde ta en månad att slutföra.

Text och bilder: Ville Kauppi

SK Pohjantähtis damlag utmanar Hälväläs gropar

SK Pohjantähtis damlag har påbörjat förberedelserna för den kommande orienteringssäsongen och Lahti-Hollola Jukola. Landslagsdamerna Sofia Haajanen och Marika Teini var på ett långt, givande höghöjdsläger i Syd-Afrika. Även landslagets Anna Haataja har varit på läger i söderns värme. I slutet på januari samlades de till ett läger i Kisakallio. Heini Wennman och Marttiina Joensuu har tränat i hemtrakterna. Hela gänget var på höstens träningsläger i Hollolas gropterräng.

Målsättningen är fyra nöjda venlor

SK Pohjantähti placerade sig i fjolårets Venla-kavle på tionde plats. Föregående år var placeringen trea i Villmanstrand.

”Senaste år stod fyra damer på prisutdelningen, och av dem kunde endast en vara nöjd med sin insats i tävlingen. I år har vi som målsättning att fyra damer är nöjda med sin insats i Hälväläs gropterräng”, avslöjar Haajanen om lagets målsättning.

Pohjantähtis damer vet hur utmanande Hälvälä-terrängen kan vara. De kommer att delta i tävlingen med en ödmjuk inställning. Förutom i Hollola har Pohjantähtis damer även tränat i motsvarande terrängtyper på andra områden i Finland.

”Marika har tillbringat många dagar (och nätter) under armetiden i olika gropterränger, så hon kan bra analysera terrängen och ge oss värdefulla upplysningar”, berättar Haajanen.

SK Pohjantähti fortsätter sina förberedelser i Hollola under våren. Lahti-Hollolas nätsidor följer med lagets förberedelser för Venla-stafetten under våren.

Text: Saara Kukkonen
Foto: Kimmo Hirvonen och SK Pohjantähti

Lösningen på långa vägvalsuppgiften i Rahametsä

Svenska landslagsorienteraren Johan Runesson som representerar Tampereen Pyrintö planerade fyra olika vägvalsmöjligheter på långavståndet, som samma förenings Jouni Mähönen hade planerat i Rahametsäterrängen. Rahametsä, i Sairakkala Hollola är en av träningsterrängerna inför vårens Jukola.

 

Röd rutt: Nattorientering
Detta är mitt vägval, om jag skulle springa någon av nattetapperna. Jag springer ut från kontrollen mot den stora, öppna gropen, som borde vara lätt att hitta. Jag kontrollerar riktningen på kompassen när jag korsar stigen. Jag springer rakt på gropen och upp längs sänkan. Efter stigningen kommer jag till beståndsgränsen och tre små höjder. Terrängen är nu flackare och vid den stora stigen tar jag av till höger och springer till stigkorsningen. Jag vet exakt var jag är inför det flacka skogspartiet.

Som följande tar jag riktning mot stigen och troligen ser jag också stenarna och höjden, annars litar jag på kompassen. Jag borde se beståndsgränsen och att växtligheten förändras och sen komma till stigen. Jag springer en kort bit efter stigen, sen riktning mot mot de långsmala groparna. Eftersom det inte finns några fasta punkter i närheten av kontrollen, är min utgångspunkt mot kontrollen den djupa gropen. Där vet jag min exakta position när jag närmar mig kontrollen. När jag kommer upp ur gropen ser jag en grop till vänster i den flacka terrängen och kontrollen i följande grop.

 

Blå rutt: Dagorientering
Det här är mitt vägval på någon av dagsetapperna och är mera rakt på än nattorienteringen. Jag vet av erfarenhet att på de senare etapperna har det bildats spår i terrängen. I allmänhet har jag en egen plan för avståndet, men om jag ser bra spår, försöker jag även använda dem. Jag börjar avståndet med att följa höjderna, sen till stigen. Sen hoppas jag se den stora gropen, men nu springer jag inte ända ner, för att undvika stigningen. Jag ser ju längre på dagen, så jag tror att jag kan hålla mig på kartan.

När jag har klättrat upp ur gropen mot de tre kullarna, tar jag riktning mot kontrollen och springer allt vad jag kan till ca 200 meter före kontrollen. Jag behöver inte veta exakt var jag är hela tiden, men en plan för kotrolltagningen måste finnas. Min plan är att se stenen och den lilla höjden före det gröna området. I det gröna håller jag något till höger för att se den stora gropen. Med hjälp av gropen kan jag bestämma min position och hitta kontrollen. En tydlig och enkel kontrolltagningplan är viktig på flacka områden, där rutten rakt på i allmänhet också är den snabbaste. I den här terrängen måste man kunna hålla maximifart under hela kontrollavståndet. Om man måste stanna och läsa in sig, förlorar man tid.

 

Grön rutt: Ett säkert val
Om du inte är en erfaren nattorienterare eller annars osäker och du har framför dig ett långt, svårt avstånd, lönar det sig att i lugn och ro bekanta sig med avståndet. Ett långt avstånd kan med fördel delas upp i kortare delar så att du hela tiden känner att du behärskar situationen.I det här valet är början samma som det röda vägvalet, men före den stora gropen lönar det sig att säkerställa positionen från stigkröken. Gropen syns bra, för skogen är öppen. Nere i gropen är den första deletappens mål. Följande är den större stigen. Man behöver nödvänigtvis inte läsa kartan, viktigast är att hålla kompassriktningen, så man säkert kommer fram till stigen.

Man fortsätter längs stigen fram till hygget. Här är avståndets andra etapp. Följande målsättning är att via följande hygge springa till följande stora stig. Man kan springa rakt över eller längs den vänstra kanten, som kan vara ett bra alternativ på natten. Ifall du är osäker eller inte ser det stora öppna hygget, vänd lite mot höger, för stigen kommer emot därifrån.

När du kommit till stigen, spring till vänster och försök att hitta stigkorsningen. Det här är det sista deletappmålet före kontrollen. Hit har behövts kompass och stigar, men för att komma till kontrollen måste man läsa hödkurvorna. När stigen kommer till sänkan, syns en liten höjd på den högra sidan. Härifrån tas rak kurs mot kontrollgropen. Ett allmänt råd är att när man närmar sig kontrollen är det alltid bra att sänka farten. Det är bra att ha en reservplan. Ifall du t.ex springer för långt på stigen finns en säker punkt vid följande öppning.

 

Gul rutt: Vägval till vänster
Till kontrollen finns även ett vägval till vänster. Det här alternativet undviker den stora gropen i början, men kartan måste läsas mera noggrant. Därefter kan man springa med hård fart och orientera med hjälp av groparna ända fram till kontrollen. Från kontrollen springer man längs stigen och tar av till höger vid stigkorsningen. När stigen viker av till höger fortsätter man i samma riktning tills den stora gropen syns. Gropen rundas tills man igen kommer till stigen. Man springer efter stigen till öppningen, följer beståndsgränsen och klättrar upp till den lilla stigen.

Nu kan man öka farten, längs den lilla stigen till den större och fram till stigkorsningen. Därifrån riktning till den runda gropen. Riktningen förstärks av att den långsmala gropen syns till vänster. När man kommer till gropen rundas den på höger sida och fortsätter till stigen som korsar beståndsgränsen till norra ändan. Därifrån tas riktning till kontrollen. En otydlig stig och en långsmal höjd hjälper vid kartläsningen.

Över 15400 orienterare är redan anmälda

Under den första anmälningstrappan fram till den 1.2.2018 kl 23,59 hade 15400 orienterare anmälts  till Jukola- och Venla stafetterna. Detta är 2000 orienterare fler än rekordåret 2017 under samma anmälningstid. Venla-lag anmäldes 1262 och Jukola-lag 1490.

Arrangörerna väntar ännu till Lahti-Hollola Jukola 4000-5000 anmälningar, vilket betyder nytt deltagarrekord. Rekordet är från Louna-Jukola år 2015 med över 18000 anmälda deltagare.

”Vi har gjort förberedelser för att betjäna ca 20000 orienterare och ca 50000 besökare. Sammanlagt kommer ca 40000 besökare att finnas på tävlingsområdet lördag eftermiddag under Venlornas stafett” säger tävlingschef Jorma Aherto. Nästa anmälningstrappa stänger 9.5.2018 och anmälningstiden stängs 31.5.2018.

Helsingin Suunnistajat deltar med 43 lag

Helsingin Suunnistajat anmälde under första anmälningstrappan 24 Venla-lag och 19 Jukola-lag. Föreningen har som målsättning att få igenom en rekordmängd egna lag till föreningens 75-års ära. Tidigare rekord är 20 Venla och 18 Jukola-lag.

Förutom en stor mängd lag har Helsingin Suunnistajats representationslag även höga målsättningar både i Jukola och Venla-kavlen. Senaste år kom Jukola-laget in bland de tio främsta genom att bli sjätte.

Laget som har senaste års trefaldiga ungdomsvärldsmästare Olli Ojanaho som stjärna, har som målsättning att förbättra sin placering i Hälväläs gropterräng. Träningarna inför den krävande terrängen har påbörjats redan på höstens läger. Laget kommer att träna I Hollola-trakten flera gånger under våren och försommaren, berättar träningsansvariga ordföranden Henrik Tala.

Helsingin Suunnistajats Jukola-Venlaskolningar ger grunder för förberedelserna

I Helsingin Suunnistajats lag finns platser även för nybörjare eller för sådana som vill delta i sin första Jukola. Orienteringsteknik och kondition förbättras i landslagsorienteraren Einari Heinäaros Jukola-Venlaskola( Jukola-Venlakoulussa )

Jukola-Venlaskolan riktar sig till dem, som kan orienteringens grunder från t.ex. kvällsorienteringar, men vill förbättra sina orienteringskunskaper och kondition med målsättning att delta i Jukola. Föreningen har även planerat kvällsorienteringarnas terräng under våren med tanke på Jukola.

Vägvalsuppgift nummer tre – Långavstånd i Rahametsä

I orienteringskretsar följer man aktivt med kommande Jukolas träningsterränger. Det är givande att lära sig läsa Hälväläs speciella gropterräng. Denna ”torrträning” kan utökas med att delta i vägvalsuppgifterna som finns på Jukola-sidorna.

Den tredje vägvalsuppgiften har gjorts av Jouni Mähönen från Tampereen Pyrintö. Jouni är en teknikorienterare som som sprungit många Jukola i Pyrintös färger, med bästa placering som tredje, år 2006. Åren 1992, 1994 och 1996 representerade han Rajamäen Rykmentti, som blev tvåa dessa år. Han har även vunnit ett flertal FM-medaljer.

Kartan är från Hollola Rahametsäs träningsterräng – cirka 10 kilometer västerut från Hälvälä. Nu gäller det att hitta det bästa vägvalet på ett långavstånd.

Modellvägvalet kommer denna gång att ritas och kommenteras av Pyrintös nuvarande orienterare Johan Runesson. Han representerar Sveriges landslag och har förutom tre världsmästerskap i junior- VM har även under senaste säsong vunnit VM-brons i stafett och fjärde plats på medeldistans.

Tampereen Pyrintö vill vara med i vinstkampen i Lahti-Hollola Jukola

Red Machine, på finska “Punakone”, alltså herrarnas elitgrupp i Tampereen Pyrintö, är i bra takt med sin förberedning inför sommarens Jukola.

Gruppens ansvariga tränare Kari Jussila berättar att träningssäsongen har börjat helt enligt planerna.

Just nu håller idrottarna på att träna på läger nästan runtom i världen. Lagets allra vassaste spets, landslagslöparna Johan Runesson, Florian Howald och Aleksi Niemi tränar i Syd-Afrikas Dullstroom. Det är möjligt att någon har sett Kuukka-bröderna springa intervaller vid Fuengirolas stränder eller göra andra träningar på bergområden i Spanien. Dessutom har tre Red Machine -killar varit på landslagsläger i Turkiet efter årsskiftet och en liten grupp har testat Ylläs skidspår.

Långvariga utvecklingsarbetet siktar mot vinsten

Red Machine har sen i fjol blivit ännu starkare: två nya landslagsmän bytte nyligen till Tampereen Pyrintö, nämligen Otto Simosas och Aleksi Sorsa. Från fjolårets lag vann både Runesson och Howald VM-brons efter Joensuu-Jukola och Elias Kuukka fick FM-guld. Även med tanke på det här så går vi enligt planerna, säger Jussila

Tampereen Pyrintö har byggt den nya generationens Red Machine i fem år nu. En av utgångspunkterna har varit att skapa en sådan Red Machine som verkligen kan vinna Jukola-kavlen. I projektet har man årligen testat idrottarna med olika sträckor och ansvarsuppgifter. Genom att prova och misslyckas har de velat lära sig precis hur man bygger upp en optimal lagsammasättning.

Arbetet bar frukt redan i fjol då Lappee-Jukolas 13. plats byttes mot tredje plats i Joensuu.

“Placeringen var ganska bra men vi vet att vi gjorde så pass många misstag, att vi inte helt kunde svara på IFK Göteborgs segerrika tåg. Å andra sidan så vet vi att laget redan nu har bättre fysik än i fjol vilket gör det lättare att tåla små missar. Då man tänker på detta är det väldigt roligt att planera den kommande halvårsperioden och tävlingstaktiken så att vi har möjlighet att vara med i vinstkampen på sista sträckan i Lahti-Hollola Jukola – och att vi har en sista sträckslöpare som kan avgöra hela Jukola-kavlen till vår förmån när han får chansen”, säger Jussila om lagets mål.

Typträningar i Hollola på våren

Tampereen Pyrintö hade läger i Hälväläs träningsterräng för nästan en hel vecka strax efter den triumfösa 25-mannakavlen. På lägret tävlade Pyrintös idrottare mot IFK Göteborgs topporienterare i en nattmasstart men då blev det så mycket missar för båda gängen att resultaten har aldrig nått dagsljus.

Enligt Jussila behövdes höstens läger för att idrottarna bättre kan förbereda sig inför den kommande terrängtypen. Den rejäla lägerinsatsningen i sänkterräng inför Estlands och Lettlands VM-tävlingar som landslagen har haft år 2016-2018 hjälper för sin del förberedelser även till Jukola.

Under våren och tidigt på sommaren ska Tampereen Pyrintö ännu hålla flera träningsläger och -dagar i Hollola. Före detta öppnar Red Machine sitt eget träningscentrum i Barbate i Spanien. Träningscentret är öppet fram till början av mars. Efter det fortsätter lägermöjligheterna i Ticino i Schweiz med en tvåveckorsläger på regionen där det ordnas EM-tävlingar i maj. Även torrträningar som siktar mot Jukola hör till Pyrintös program under vintersäsongen.

På Lahti-Hollola Jukolas webbsida kommer vi att följa med Tampereen Pyrintös toppidrottarnas väg fram till Jukola.

 

Första anmälningsstopp till Lahti-Hollola Jukola nästa vecka

I Lahti-Hollola Jukolas sociala medier håller vi just på att gissa antalet anmälda löpare efter första anmälningsstopp. De billigaste anmälningsavgifterna till den 70. Jukola-kavlen och 41. Venla-kavlen gäller fram till kl 23.59 finsk tid den 1 februari.

Vill du delta i gissningen? Ge ditt svar på Jukolas Facebook- eller Twitter-sida senast den 29 januari så får du även chans att vinna en av våra fem gåvokort till Jukola-butiken som är värda 30 euro/styck. Följ oss i sociala medier!

Facebook

Twitter

Bild: Kimmo Hirvonen

Lösning på vägvalsuppgiften 2

Merjas och Aleksis vägval

Merja Rantanens Vägval (röd linje), argument och råd till orienterarna:

4-5

Jag springer lite till höger om linjen. Från fyran till höger om den stora gropen. Stenarna till höger om gropen är ett bra riktmärke, den mindre höjden och en stor grop med stenar på bottnen syns tydligt. Gropen fortsätter både till höger och vänster, och det viktigaste, en näsa syns tydligt och på den en liten höjd med en rödvit skärm.

5-6

Ett utmanande avstånd. Jag besluter mig att gå lite till vänster om linjen, för jag anser att kontrolltagningen därifrån är säkrare. När jag lämnar femman kontrollerar jag kompassriktningen. Framför mig ser jag den stora näsan rakt i min riktning. Jag springer över det jämna området och ser den större gropen till vänster, kontrollerar riktningen med de mindre groparna till höger. På samma gång som jag  springer förbi den stora gropens södra ända, ser jag bakom den långsmala gropen en ås. Då vet jag att bakom åsen utbreder sig en väldigt stor grop. Från åsen syns gropens vänstra kant och dit styr jag mina steg. Från den stora gropen ubreder sig en lånsmal sänka. I sänkan finns den väntade  beståndsgränsen (gränsen mellan olika sorters skogsbestånd) och körvägen. Här kan jag kontrollera att jag springer uppför sluttningen i rätt riktning. Uppe på sluttningen väntar mig ett jämnt område med en flack höjd, som med sin form leder mig till kontrollen. Skärmen vajar så färggrant invid den tydliga stenen. Oj vad jag njuter, nu fortsätter jag med noggrant arbete ända till målet.

 

Aleksi Anttolainens lösning på vägvalsuppgiften:

På det korta avståndet 4-5 är det viktigast att undvika stenarna och stenfälten på bottnen av groparna. Stenbumlingarna sänker farten märkbart. Som helhet är det ingen stor skillnad på vilken sida av stengroparna man springer – viktigast är att orientera noggrant på det korta avståndet.

5-6 bjuder på många alternativ som inte skiljer sig mycket från varandra. Vägvalen har säkert inte tidsmässigt så stora skillnader. Viktigast är att orientera noggrant på den krävande utgången från femte kontrollen och bestämma sig för ett passande vägval.

Det röda vägvalet kan man stöda sig på kompassen och på så vis underlätta orienteringen. Valet innehåller dock fartsänkande områden med branta sluttningar och även stenig terräng. Det gröna valet innehåller mest jämn terräng med bra botten och ger därmed möjlighet att hålla bra fart – undertecknads favoritval. Det blå valet är en kompromiss där man kan använda åsar och undvika branta stigningar.