Ari Anjalas lösning på vägvalsuppgiften:
Den violetta streckade linjen är mest använd, ett klart och säkert val. För den skickliga skogslöparen, som är van vid höjdskillnader torde den gröna linjen vara snabbast. Den gula linjen till höger passar för den snabbfotade och något ovana orienteraren. Den turkosa linjen är en kompromiss av de övriga alternativen.
Minna Kauppis argument och råd till orienterarna:
Mitt eget val skulle vara det vänstra alternativet. Skogsmaskinspåren leder problemfritt vänster om de stora groparna halvvägs till kontrollen. Spåren underlättar märkbart framkomsten och naturligtvis också orienteringen. Kontrolltagningen skulle vara snabbare och lättare med det högra alternativet men längden förbi de stora groparna skulle bli för lång.
När jag vänder av vid de korta spåren mot kontrollen, har jag lätt rundat de största groparna (området inom den gröna ringen) och kan stöda mig på tydliga former i naturen. Jag tar en liten bit av maskinspåret som korsar rutten innan jag följer de tre groparna i rad (den övre gula ringen), som leder mig rakt till höjden som finns inom kontrollringen.
Naturligtvis ser jag också två större gropar till höger (den nedre gula ringen). Jag rör mig mellan groparna i kontrollringen längs den avlånga höjden och stämplar vid den flacka näsan. Kontrolltagningen är lättare när kontrollen är belägen alldeles vid kanten av gropområdet där ett jämnt område sträcker sig norrut. Jag vet att jag är på rätt plats, när jag ser det öppna, jämna området öppnar sig.